tisdag, november 23, 2010

Promenadväder?

Man kan undra om man egentligen är riktigt klok?
Men ut måste jag ju. Manske mest för Alvas skull och det är ju bra att jag måste följa med.
Och ganska skönt när man väl kommer in igen.
Vovven är helknäpp och ramlar omkull i minsta snödriva, vadar tvärs igenom de största vattenpölarna även om dom är stora som lite mindre sjöar. Jag är skitskraj att hon ska bli kall o sjuk tills matte kommer hem igen.
Men roligt har vi och skrattar åt henne många gånger om dagen.
Sover gärna platt på rygg med benen i vädret och när hon drömmer så knorrar det om henne.
En keligare och vänligare fyrbening får man leta efter.
Tror att vi alla kommer att sakna henne om tre veckor.
Kanske jag skulle behålla henne...

Imorgon är en annan dag.

1 kommentar:

Bina sa...

Åh, nu saknar jag min kisse, som sprang bort från oss. När hon var bebis så låg hon på rygg i mitt knä och sov med små ryckande tassar...