10,193:e plats

Är jätte-jätte-nöjd!
Av ungefär 26 TUSEN startande så kom jag på tiotusen etthundra nittiotredje plats.
Har vilodag idag, det är jag värd, kroppen protesterar.
Men har varit och röntgat printessans fot och det var ingen fara. Det som gör ont är förmodligen någon liten blödning hon dragit på sig. Syntes absolut inget brott eller spricka på röntgen. Det var skönt. Nu är hon på väg tillbaka till skolan igen. Och jag vilar...
Musklerna behöver det.

Det här kommer jag leva länge på.
Ha det gott// Marie

Förvirrad?

Ja, kanske lite...
Eftersom jag redan igår trodde att det var söndag...
Det är ju idag som det är söndag och tjejmilen gick av stapeln.

Kan meddela att det gick över förväntan för min egen del.
Sprang och gick hela milen. Kom i mål och fick medalj.
Kul.

MEN en skadad printessa bröt loppet och fick åka motorcykel i mål.
Imorgon väntar röntgen och sedan får vi se vilken diagnosen blir.
Fantastisk stämning hela vägen och vackert väder ända hem.

Det gör vi om nästa år!
Ha en skön kväll// Marie

Söndag sen kväll

Mycket händer.

Det mesta ungefär samtidigt, eller också känns det bara så.

I går kom litet barn hem från skolan långt bort. Mysigt.

I dag har vi burit en hel massa stenplattor som så småningom ska bli en plats att njuta på.

Ute i trädgården alltså.

I morgon ska vi ta oss runt tjejmilen, det ska bli - vet inte riktigt - kanske kul, kanske spännande. Både litet barn och jag ska ge oss på detta evenemang. Vi får se vad det blir av det.

Är säker på att vi tar oss runt båda två, om inte annat så av rena viljestyrkan.

Var och hämtade nummerlappar i fredags, massor med folk. Men med en stämning som redan var på topp.

Blir liksom glad av själva jippot.

Efter loppet ska ju lilla barnet åka iväg till skolan igen. Men det är ju som det är. Och vad jag hör så är allt bara bra.

Nu är det bara att hoppa i säng och sova ordentligt så att vi kommer runt hela banan imorgon.
Det blir bra , sov gott// M

Som vanligt fast ändå inte

Dagarna går, skolan började. Allt ramlade in i sina vanliga rullor igen. Fast ändå inte.
En unge borta, saknad. Fast hon är med hela tiden. Tänker på henne ofta.
Vad gör hon, hur mår hon? Vad äter hon? Sover hon gott? Klär hon på sig ordentligt?
Larvigt? Javisst!
Skitlarvigt!
Men hur ska jag kunna låta bli?
Att bry mig och tänka hela tiden på hur hon har det?
Antar att det går över, och hon kommer hem på fredag.
Väldigt långt till fredag...
Och fort som sjutton kommer helgen att gå.
Sedan är hon borta igen.
Har pratat med henne och SMS:at med drottningen av SMS.
Hon har det bra.
Hon kvittrar hela tiden och har inte tid att prata med mamman...
Tydligt tecken på att det är OK.

Jag är larvig, jag vet.

Ha det bra //
Puss o kram // Marie

Övergiven och ensam

Kände jag mig i morse.
Lämnade litet barn aldeles ensam i elevhemmet igår.
Skolan börjar ju idag och inflyttning var som sagt igår.
Kändes tomt redan i bilen efter en kvart på hemvägen.
Ändå var stora barnet med också.
I morse var stora barnet iväg till skolan för sin första dag också.
Och när jag kom hem ifrån morgonpromenaden så var det alldeles tyst i huset.

Man vänjer sig väl antar jag, men det är lite lite jbbigt just nu. Litet barn långt borta...
Kommer hem till helgen, det ser vi fram emot.

Välkommen hem llilla hjärtat!
Anytime...

Ha det // Marie

Regnsnack och tekniklycka

Ja, asså- den som läst mig ett tag VET att jag är en nöjd person för det mesta.
Och att jag gillar när det regnar.
Men nu så är det bara så att jag börjar bli rätt trött på att det snackas om regn hit och oväder dit, åskväder och skurar, massor av väta, översvämmade trädgårdar och massor av vatten.
Jamen för sjutton! Jag är avundsjuk ju!!
Jag vill ha regn på mej!
Jag vill ha vatten i håret!
Jag vill, jag vill, jag vill!!!

Här i skogen är det torrt så att det knastrar.
Det är varmt så att man flyter bort.
Allt torkar, svampen växer inte, och av någon konstig anledning så är det SÅ mycket bromsar att det inte är riktigt klokt. Jag är övertygad om att det är värmen som lockar fram dem.
Please, please, please...
Ge mig åtminstone EN liten regndag så att jag kan andas igen.
Värmen gör alla så slöa, ingen får något gjort och inget händer.
Nä, mera regn åt skogen, tack.

Jaha, det var det, det.
Hur var det nu med tekniklyckan då?
Jo, jag fick ju en ny liten fin dator (som jag sällan lämnar ur synhåll) när jag fyllde år.
På den finns det en del bra saker men det är också en del funktioner som saknas. Som fanns på min gamla som jag saknar. I går kväll satte jag mig ner och skulle fixa lite.
Skannern funkar inte eftersom programvaran saknas... Hmm, bara att hämta ju säjer mannen och ska komma o pilla...
STOPP! MIN!! Jag kan själv!
Och det kan jag!
Nu funkar det hur bra som helst. Fy f vad jag känner mig bra.
Sen så har vi (jag) upptäckt att jag har det utmärkta programmet skype på maskinen.
Det kommer väl till pass då dotter ska flytta långtbortistan om lite mer än en vecka. då kan vi ses på skypen. Det blir bra, jag kan. Själv.

Nu går jag ut på skogen o ser hur läget är idag.

Puss o kram// Marie

Hah!

Jag är inte ensam...

Mannen i huset kan också!!

I någon skog någonstans ute på arbete hittade också han en hög.

Fast rätt ensam om att plocka ris till djuren är jag nog.

Visar en liten del av allt ris jag hämtat, grannarna undrar ibland om det finns något kvar och det märkliga är att det växer så att det knakar i skogen. Min framfart syns knappt.

Nu vart jag avbruten, klockan i köket visar på tjugo i nio, den på väggen bakom är redan nio...

telefonen ringer och mannen i huset meddelar att promenadkompis sitter på sin trappa och tar på skorna; ska du gå nu?

- Nä, klockan är inte nio ännu, svarar jag i samma sekund som nio-nyheterna drar igång på radion...

Fick en aning bråttom att hoppa i skorna och greppa hinken kan jag meddela. Inte för att det är så himla viktigt med tiden eller så, men vi går varje dag kl nio och det är rätt skönt att börja dagen så, innan den riktiga värmen slår till.

Avslutningsvis en lite kanin som fått ärva en trasig svampkorg utan handtag:

Ha en varm och solig sommardag// Marie

AUGUSTI

Redan!
Hur är det möjligt?
Vart sjutton tog denhär sommaren vägen?
Nu är det två veckor tills lilla fröken flyttar hemifrån!
Kring den frågan har vi blandade kännslor kan man säga.
Storebror längtar och tycker det ska bli lugnt och skönt.
Jag tror att det kommer att bli tomt och kanske lite oroligt.
Dotter själv längtar (tror jag ) och är en aning spänd.

Flyttning sker på söndag och hon har begärt att alla ska följa med och kolla in själva flytten och stället där hon ska bo.
Sedan på måndagen så börjar ju skolan även för storbror.
Och det ser JAg fram emot, att alla skolor börjar och att allt kommer in i sina rutiner igen.
Jag gillar augusti.

I ser det ut som höstväder utanför fönstret. Blåsigt och mulet.
Dagens aktiviteter innehåller en (eller kanske två) turer till sopstationen samt en vända till affären. Kanske en liten promenad och så melodikrysset förstås.

Ha en bra dag//Marie