Rena sjukstugan

Känns det som just nu. Själv börjar jag så smått att läka ihop men har fått "kli" i halsen istället. Sonen D har lyckats få en skruv i foten och dotter M har legat i sängen och sovit i fyra hela dagar.
Jag har ändå jobbat två dagar den här veckan och det är alltid både kul och jobbigt.
Konstigt det där, så fort man sticker näsan innanför skolan så kommer dom och undrar vem jag är idag och vad jag gör imorgon eller då eller nästa vecka...
Alltid blir det mera jobb än det dom sa från början. Nu fick jag en operation i hemkunskap i mars. Skulle vara 1 till 4 veckor. Det känns toppen, då vet man att man är pålitad (att dom litar på en alltså). Fast jag önskar att jag kunde få lite bättre betalt, gå som timvik är ingen dröm precis.
Får trösta mig med att det ger massor med erfarenhet. Och med tanke på att jag har haft allt, menar verkligen ALLT, Musik, bild, slöjd, franska, spanska, svenska, engelska, historia, geografi och nu då snart även hemkunskap i alla åldrar från F-klasser till nior så känns det väldigt mycket som jag inte backar för någonting alls. Min rektor sa idag "Ja, du är ju så orädd och fixar allt men ber om". Då undran jag lite ibland, vad finns det att vara rädd för? Dom bits ju inte eller så.. Fast det kanske finns dom som gör det också fast jag inte träffat dom ännu.

Jag håller på att bearbeta en av mina uppsatser utefter dom kommentarer jag fått och hoppas kunna skicka in den igen inom kort. Sen är det bara den sista kvar. Och då blir det fest!

Nu ska jag väcka min lilla gubbe som snarkar i soffan och putta isäng honom istället innan jag själv slocknar.
Sov så gott alla därute// Marie