Deppig...

På riktigt! Motivationen är på noll och allt känns rätt hopplöst.
Det mesta är rent ut sagt bara skit. Alla bråkar och tjafsar överallt och inget går som det ska. Gubben är sjukskriven och det ser ut att bli en långdragen historia.
Handledartillståndet lyser med sin frånvaro, vi har inte fått något besked vare sig positivt eller negativt. Kanske har jag för bråttom, men vi vill ju börja köra NU...
Ungarna gnäller och pengarna är slut och allt är kallt. Fryser om fötterna hur jag än gör.
Har tagit fram ett extratäcke och sover numera med två täcken.
Har jobbat ett par dagar i skolan och det är alltid kul, nästa vecka jobbar jag må t om ons.
Känner att något bra skulle kunna få hända närsomhelst men har inga uppslag för vad det skulle kunna vara. Allt och alla i min omgivning är just nu väldigt negativa och nerstämda.
Tror ni att det smittar? Med min "tur" så gör det säkert det.
Säkert kör jag i diket närsomhelst eller blir påkörd eller nåt annat lika onödigt.
Som sagt humöret är i botten och jag ser just inte någon ljusning i sikte.
Men jag vet ju att det blir vår igen. Visst är det tur?
Och på fredag ska jag gå ut och sno alla kantareller och trattisar innan pensionärsligan kommer till helgen!
Så det så! Svampen i den här skogen är MIN!
Nästan bara min!
Hoppas verkligen att alla andra har ett bättre humör än jag.
För mitt är inget vidare just nu.
Nu går jag och sover, ha det bra // Marie