Jag är nog en riktig lantlolla...

I skog och över ängar i ur och skur.
Var på morgonpromenad med ett par vänner i fredags och hade hinken med så klart.
Hittade en massa trattisar och kantareller och andra smaskiga små svampar som raskt (jaja, kanske inte så raskt..) rensades och hamnade i frysen. Hm, rensandet tar lika lång tid som att plocka men det är det värt.
Idag har vi varit på en sväng till skogen igen och hur det nu är så hamnar jag på nåt sätt alltid på magen i skogen, på alla fyra med huvudet under en buske eller jättegran. Men då trivs jag. Att inte kunna gå ut och ströva en stund, med eller utan mål, det skulle ta död på mej.
Att bara vandra över en åker där bucklorna i marken gör så att man håller på att vricka fötterna av sig- det är mitt liv det. Eller över en äng där gräset är så vått att man är dyblöt ända upp till midjan när man kommer hem, eller när dikena svämmar över och gör vägen så vattensjuk att det kippar i skorna efter tre steg... Visst är det knäppt?! Om jag inte fick allt det här så skulle jag bli, ännu knäppigare. Jag vet det!
Och det allra bästa är att när man kommer hem så ställer man sig i duschen och blir som "vanligt" igen.
Imorgon jobb, har fått order om att ta ut eleverna i skogen och det passar ju mej...

Njuter av hösten och längtar efter solen .
Ha en bra vecka // Marie