Lång härlig promenad i vinterskogen idag. Det började dock inte så bra, trodde att halva dagis var ute och gick. Det visade sig att det var EN människa med halvgalen stor svart hund som tjoade i mobiltelefon. VARFÖR i hela fridens namn går man i skogen och bablar i mobiltelefon?
Vet inte människan att det ska vara TYST! i skogen?
Nästa besvikelse var två tokiga äldre ungdomar (=pappor från området) som var ute och luftade sina barns leksaksmopeder i snön... Med allt vad därtill hör i form av motorrus, avgaser tjoanden och gaspådrag.
Då var jag beredd på att lägga ner och gå hem. Min lugna, tysta avkopplande fridfulla skog var full av störande element...
Nåväl, kvinnan med hunden och mobilen gick åt andra hållet, mopederna såg säkert att jag vart skitsur, (dom tyckte nog att det var för mycket snö också) jag fortsatte in i djupet av min skog och äntligen infann sig det där underbara, härliga lugnet som bara kommer när skogen är för mej själv.
Titta bara vad härligt det ser ut, allt är orört och nytt, bara för mej.
Man tänker så bra när skogen är så nära, nästa gång (förmodligen imorgon) ska jag ta penna och block med mej så jag kan kasta ner mina tankar för mycket har man glömt när man kommer hem...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar